|
Skolösa hästar - vad krävs? Fördelarna med att vara utan skor är många. Järnskon kan inte lägga till något för utvecklingen av hovarna - däremot kan den utgöra en krycka så att hästen blir användbar för stunden. Med hovar i rätt balans försvinner problem som som i grunden beror på hovobalanser. Men för att lyckas med att ha din häst utan skor är det först och främst viktigt att du skaffar dig kunskap om vad som krävs av dig och vad du kan förvänta dig när du tar av skorna. Är den främsta orsaken att du vill tjäna in hovslagarkostnader kommer du kanske att bli besviken. För att få en bra start krävs att du anlitar en professionell hovvårdare för barfotagång. Hör dig för efter vad hovvårdaren alternativt hovslagaren har för utbildning, fråga vad utbildningen innefattar och vilka krav den har. Fråga efter erfarenheter och referenser. De första månaderna är det i regel särskilt viktigt att verka hovarna med kortare intervaller. Visst kan du så småningom underhålla din hästs hovar själv mellan verkningarna eller kanske rent av ta ta över hela biten själv, på din egen häst, men inse att det krävs engagemang och studier för att bli duktig. Och kunskap kostar också. I de flesta fall är det i själva verket olika grader av rehabilitering det handlar, speciellt de första måndaderna. Om du vill göra jobbet själv måste du se till att skaffa dig kunskaperna själv och det kostar naturligtvis att utbilda sig också. Det är en sak med underhållsverkning på en redan frisk hov än att ta sig an deformerade hovar som skall rehabiliteras. Det är ingen garanti att hästens hovar är i bättre skick för att den ev. alltid har varit utan skor. Det i sig själv säger egentligen inte så mycket om hovkvalite. Beroende på hovens komposition och kvalité av inre och yttre strukturer reagerar dem olika när skon tas av. Är hästen blockhalt när skon åker av beror det på att hoven har dåligt kvalité och funktion. Lösningen är inte att slå på skon igen utan att rehabilitera hoven. Även om du tänker dig att ha skor längre fram. En järnsko ska i princip aldrig sättas på en sjuk hov (även om det förstås alltid finns undantag). Den viktigaste aspekten i hovrehabiliteringen är rörelse och miljö och då menas hela hästens miljö. Så det största jobbet ligger hos hästägarens att följa upp ett program för rehabiliteringen. Det kräver disciplin som kan vara mer eller mindre lätt att följa beroende på vår tid och vilka möjligheter vi har att göra förändringar i vår hästhållning. Det tar tid - förvänta dig inte för mycket för snabbt. Tänk på att det tagit månader eller t.o.m. år för hästen att förlora sina friska hovar som vi nu vill få tillbaka. Hästen behöver så mycket utevistelse som möjligt. Dels för att hästen bör röra på sig i stort sett hela tiden men också hoven måste exponeras för olika sorters terräng. Är det enda som gäller mjuka gräsmarker och sedan boxvila på mjukt underlag blir det mycket svårare att stimulera hoven till korrekt uppbyggnad. Då måste man se till att ta ut hästen dagligen på hårdare marker. Det som bör ses över är:Hästens bete, mat och utfodringsrutiner - hästens diet är av allra största vikt! Hästens vikt - håll hästen normalviktig. Rasthagar - bra underlag, stora. Hästens sociala liv - motiverar till rörelse och psykisk hälsa. Rörelse - motion var, hur länge och på vilket underlag. Verkningen och hovarna - kompenserar för den bristande jämnvikten i miljön runt hästen sedan den blivit tamhäst. En bra investering är att från början använda s.k hovboots.
|